Efter en tids sjukdom har den erkända och älskade dalakonstärinnan Birgitta Mångsén lämnat jordelivet. Men hon har också lämnat starka fotavtryck efter sig för eftervärlden i all den fantastiska konst som hon skapat under sin levnadstid. Via den kommer en del av henne och den glädje hon spred omkring sig, alltid att leva vidare bland oss som för att påminna om den av de essenser hon förmedlade via sina målningar; att det bortom allt vardagligt massmedialt elände som vi möter finns en annan verklighet fylld av glädjestoft och framtidstro. Det är viktigt att komma ihåg den, något som kan vara inte nog så svårt i den omgivande teknostressen vi lever i där det är med än vanligt att vi matas med negativitet än positivitet.
 I hennes konst fanns en motvikt i till allt det där mörka allt det där konstiga som är svårt att greppa och förstå, Hennes tavlor kunde alla ta till sig och förstå; ung som gammal, ickelärda och lärda. Kommentarer som "Man ser ju vad hennes tavlor föreställer" och " man blir så glad av hennes målningar", hördes ofta från dem som såg hennes tavlor.
 Visst fanns där även det gråa, kanske framföralt i hennes fårmotiv, men aldrig det helst svarta. Birgittas gråskaliga målningar visar på livets balansgång mellan det mörka och ljusa som inte baraho utan vi alla möts av i vår bvardag. Livet bestådr inte bara av socker, som hon själv sa en gång, utan även av salt.
  Fåren hade en en nyckelroll i Birgittas liv och konst, de var hennes muser. Om man tar sig en ordentlig titt på hur de gestaltas i hennes målningar, så upptäcker man att de ser så kolossalt förnöjsamma ut men också knipsluga. Det är precis som att de bär på nyckeln till livets gåta och att de ler åt vår dumhet då vi kallar dem fårskallar.
 Hon var också noggrann med att plantera sina visioner hos sina närstående. En av de visionerna som nu har förverkligats är den minnesfond som upprättats till minne av henne; Birgitta Mångséns minnesfond.
 Birgitta ansåg att konsten fick för liten plats i samhället och alltid fick stå tillbaka tillförmån för andra aktiviteter. Under sin uppväxt i Älvdalen målade hon på allt som hon kom åt hemma; papperslappar, tomma mjölpåsar och mjölkkartonger, men via skolan fick hon också möjlighet att åka på studiebesök. Inte allra minst fick hon ett stort stöd av bildläraren på skolan som såg hennes talang och fick henne att själv inse den och att våga satsa på konsten.
 Det här låg henne varmt om hjärtat, och framför allt ungdomarna i Älvdalen, en ort där ett brett utbud redan finns gällande andra kulturutövningar så som musik men även sport. Hon tyckte att det var bedrövligt att ungdomarna i skolan idag inte har någon möjlighet att få möta konsten via studiebesök eller professionella konstnärer på grund av ekonomiska skäl.
 Syftet med fonden är att möjliggöra detta och att därmed uppmuntra, stödja och väcka intresset för kulturen och konsten i skolan för ungdomar från klass 5 till 6 inom grundskolan i Älvdalens kommun. Ansökan ska göras av klassföreståndarna. Fondens syfte är att varje år utdela ett ekonomiskt stöd till den sökande där summans storlek bestäms av fondens avkastning och inkomna medel under året. Styrelsen som förvaltar minnesfonden kommer årligen att avge en en berättelse över verksamheten inför Älvdalens kommun och kulturutskottet för att på så vis medverka till en öppenhet och insyn för allmänheten.
  Det var viktigt för Birgitta att allt skulle vara korrekt och ordentligt gjort ända ut i fingerspetsarna, inget knussel.
 Det här var en av hennes sista viljor att hennes familj och vänner skulle starta denna fond. På det sättet hoppades hon kunna ge unga möjligheten att finna sig själva, att våga satsa och uttrycka sig med konsten som verktyg precis som hon själv gjort. Just det var något som gjorde Birgitta beundransvärd, hennes mod att gå emot strömmen och att följa sitt inre hjärtas röst och våga satsa på det. hon vad ämnad för - konsten.
  Nu återstår det bara för oss andra att förvekliga Birgittas vision och ge lärarna resurser att ge de unga talangfulla samma möjligheter som hon själv hade en gång!

Petra Aho